Hej alla
glada!

Idag började
Helsingborgsfestivalen. Om jag ska ner någon av dagarna vet jag inte. Visst,
jag tycker det är mysigt att gå där och kolla på marknaden, och sätta sig
någonstans och ta en kall öl och lyssna på musik. Jag tycker bara att många
gånger är det alldeles för hög volym för min smak, men man kan ju inte behaga
alla, smaken är ju så olika. Som jag mår nu så vet jag inte om jag orkar gå
där. Jag låter ju som om jag har sprungit ett maratonlopp bara av att ha varit
ute en liten runda med hundarna. Det är inte klokt så snabbt fysiken blir
nedsatt när man inte mår bra, men tar evigheter och bygga upp igen. Det var
många år sen jag var på festivalen, för jag har alltid haft oturen att vara
dålig då, men kanske kanske, en av dagarna orkar jag kanske. Man ska aldrig
säga aldrig. Abbe däremot, han bara älskar att gå där. Det dräller av artister
han vill lyssna på varje kväll, så han lär vara där. Han har ju också turen att
vara ledig denna helgen.

Efter att ha
legat vaken mellan 3-6 i natt så somnade jag om, och vaknade av att hundarna
pep till lite och tyckte att nu får du vakna. Tittade på klockan, oj! Den var
8.45. Så länge brukar jag aldrig sova, även om jag har varit vaken på natten.
Det var ju bara att gå upp och ta ut dogsen och ge dom mat. Började att fixa
till mitt dropp medan Abbe, hör och häpna, också hade gått upp, fixade kaffe. Han
kunde inte ligga längre för han är så himla förkyld, och var så täppt i näsan
så han var tvungen att gå upp. Han gnäller faktiskt ovanligt lite för att vara
en karl som är förkyld. Efter frukosten så körde han till iväg och köpte
nässpray så han kunde andas igen.

Ut med
hundarna innan lunch. Dom behövde verkligen springa av sig, speciellt den
lille. Kasta en ”stock” och dom springer för glatta livet. Hemma igen så blev
det lite pasta till lunch, och sen var det dags för Abbe att åka till jobb. Han
var sååå förkyld, och då kan man ju absolut inte åka buss, utan han var bara
tvungen att ta bilen idag. Jaja, men när det gäller festivalen, DÅ går det bra
att ta bussen. Jag skulle ändå ingenstans idag, så. Hur som helst, han stack
till jobb och jag satte mig och kollade genom datorn. Rätt som det var så pep
det till tre ggr i mobilen. Viber, tre missade samtal. Det var från Joakim.
Jaha, jag tog och ringde upp honom för att kolla vad han höll på med. Han
ringde inte till mig, utan gjorde något annat som jag inte kom ihåg, men vi
passade på att prata lite när vi ändå hade varandra på tråden. Eftersom
vibersamtal bryts ibland, så installerade jag skype istället. (skickar
förfrågan till dig Jocke i morgon när du är uppe) Jag tänkte installera det
till morsan och farsan också, för det funkar nog bättre.

Kollade på ”masterchef
Australia idag, och jag blev lite sur för att min ena favorit, Matthew, åkte ut
på ett riktigt slarvfel. Min andre favorit är Aaron, men eftersom jag blev lite
sur och var lite nyfiken så tog jag datorn och kollade vem som blev masterchef.
Jaha, där rök min andra kandidat. Sen
blev det dags för min lilla eftermiddagslur, som börjar bli en vana nu, eller
en ful ovana, vilket man vill, men skönt var det.

Kvällen
närmade sig och jag gav hundarna mat, och tänkte att det började bli lite väl
mörkt så det var lika bra att gå ut på en kvällspromenad innan regnet kom. Haha, trodde jag. Jag hann bara utanför dörren
så började det att stänka lite. Ok, inte så farligt, tänkte jag. Ett par
minuter senare så fullkomligt öppnade himlen sig. Stackars lilla Wilma. Hon
gick under ett träd och stannade där, vägrade nästan att gå mer. Konstigt nog
så gick hon ändå lite till och dra på trissor, hon gjorde både och, och det
redan efter tio min. Snacka sen om att hon vände sig om snabbt och försökte
springa hem. Det är tur att Madicken gör sitt snabbt, för hon hade inte haft en
chans annars. När vi kom hem igen så slutade det att regna, tack för det. Jag
gick rakt in på dass och tog av mig kläderna som var dyngvåta och drog på mig
joggingbrallor, och kurade ihop mig i fåtöljen.

Ibland när
jag sitter jag här kommer tankarna om Malin och Mattias är hemma eller på
förlossningen. Det har nu gått 5 dgr över tiden, så man vet aldrig. Nu kan det
hända när som helst. Jag brukar inte tänka på det, men tankarna kommer ändå
ibland när man sitter här och inte har något att göra, men det blir mer och mer
för varje dag som går nu.

Nä, nu blir
det inte mer för denna 25 öringen, men vi hörs kanske i morgon.

Ha det bra
alla där ute, för det ska jag.